Telia (f.d. Televerket) är ett statligt bolag i telekommunikationsbranschen. Telia tillhandahåller nät och tjänster för telefonsamtal inom Sverige och till resten av världen. Telia bildades 1853 som Telegrafverket och har fram till 1 juli 1989 haft ett de facto monopol på telefoni och nätuppbyggnad i Sverige. En viss konkurrens fanns i telefonins barndom, men Telegrafverket köpte upp samtliga operatörer, och har sedan dess motarbetat varje nytt initiativ. Genom avtal har man haft monopol på att lägga kabel i kommunernas mark, vilket omöjliggjort nyetableringar.
Televerket vägrade i många år att ansluta annan utrustning än sin egen till nätet, och först efter uttryckliga hot från tillverkningsindustri och förvaltning att strunta i påbudet, tillät man annan utrustning. Dock såg man först till att få ensamrätt på att godkänna och koppla in nya apparater, vilket gjorde att Televerket fick tillgång till konkurrentinformation - som konkurrenterna dessutom tvangs betala för! Ofta dröjde Televerket med att godkänna ny utrustning tills man skaffat fram egen, likvärdig utrustning, och stävjade på så sätt all konkurrens. Riksdagen beslöt att Televerket skulle lägga ut godkännandeverksamheten, men man struntade blankt i detta.
Privat verksamhet växte upp endast i de nischer där Televerket inte hade befintlig verksamhet eller planer på att bedriva sådan. Meddelandeförmedling och mobiltelfoni är exempel på sådana tjänster. När mobiltelefonin växte, försökte Televerket - som också var frekvensmyndighet - med lögner förhindra expansion. Exempelvis hävdade man att det rådde frekvensbrist, vilket alla visste att det inte var. Man ville heller inte tillåta automatisk nummerslagning från mobiltelefon hos Comvik, utan man krävde att en operatör skulle trycka på en knapp för att nummerslagningen skulle gå iväg. Televerket och Ericsson utvecklade i detta skede NMT450, vilket skulle ha automatkoppling, och man ville inte ha konkurrens.
Comvik, som var en ombildning av ett mobiltelefonföretag Jan Stenbeck köpte upp 1980, startade lobbyverksamhet mot Televerkets monopol, och man stämde också Televerket. Rättstvisten drog ut på tiden, och inte förrän NMT450 var i drift gav Televerket med sig och släppte 28 frekvenser till Comvik - Televerket lade självt beslag på 180. När Comviq (med -iq, ett nybildat företag av Stenbeck för GSM) sedan ansökte om frekvenser för GSM nekade Televerket återigen. Regeringen fick ingripa. Televerket förbjöd (!) också sin huvudleverantör Ericsson att sälja utrustning och tjänster till Comviq, vilket ledde till en ny stämning. Eftersom det vid den här tiden - 1991 - var tillbakagång i ekonomin med stigande arbetslöshet, innebar Ericssons förlorade miljardorder en stor mängd förlorade jobb och bidrog till krisen.
Televerkets uppgift från och med 1 juli 1989 var att i fri konkurrens verka för att samhällets och enskildas behov av telefoni tillgodosågs. Godkännandeverksamheten berövades man 1990. Total avreglering kom 1993, när den nya telelagen tillkom, Post- och telestyrelsen instiftades och Televerket ombildades i Telia. Först nu hade Comviq och andra en reell möjlighet att konkurrera på mobiltelfonområdet. Riksdagen gjorde dock inget för att främja konkurrens på vare sig mobiltelfoni eller andra teleområden, varför Telias ställning som monopolist fortfarande var helt ohotad på de flesta områden. Och så är det än idag.